Kyrkomötet Motion 2007:16 av Britta Olinder
Lutherhjälpen och lutherhjälparnas identitet

Förslag till kyrkomötesbeslut

Kyrkomötet beslutar att uppdra till Kyrkostyrelsen att i det fortsatta arbetet med de internationella frågorna verka för att lutherhjälpsidentiteten får vara kvar.

Motivering

Tiderna förändras. Samhället förändras. Nya kunskaper tillkommer. Nya erfarenheter vinns. Även organisationerna inom Svenska kyrkan behöver följa med sin tid – eller kanske t.o.m. gå före i utveckling. Men utveckling innebär inte att göra sig urarva. Det borde inte betyda att göra sig av med det som fungerar och gör nytta.

När det gäller omorganisation av Svenska kyrkans internationella arbete är det naturligtvis bra med samarbete och det har man ju också haft länge på många håll. Det kan även vidareutvecklas. Men att gå därifrån till att “skrota” t.ex. Lutherhjälpen skulle vara förödande.

Det har redan förekommit tillfällen då ombuden rekommenderats att gå ut och skramla bössor för “Svenska kyrkans internationella arbete”. En del ombud bara vägrade. Andra sa att det var för Lutherhjälpen. Det vet folk vad det är. Lutherhjälpen har en väldig goodwill också utanför kyrkan, en bred folklig förankring, som i och för sig kan se olika ut i skilda landsändar.

Att riva ner går fort – att bygga upp är mödosamt och tar inte bara år utan årtionden.

Vad händer om Lutherhjälpen förlorar sin identitet? Många, många församlingar skulle göra det som några, som redan tröttnat på den förödande centralstyrning man sett under senare år, redan gör: anta egna projekt ute i världen och åka dit med insamlade pengar. Det skulle bli stort engagemang – men man skulle förlora den erfarenhet och professionalism som Lutherhjälpen byggt upp, man skulle tappa kontinuitet och långsiktighet. Och den internationella diakonin och Svenska kyrkan har allt att förlora.

Lutherhjälpen är den organisation som tidigt och med stor spridning arbetat genom ombud. Under senaste årtionde har ombudens roll försvagats, avdemokratiserats och folkrörelsekaraktären har bleknat. Här skulle en vändning av utvecklingen i riktning mot en starkare ombudsidentitet ha stor betydelse både för medvetandegörande om omvärldens problem, för insamlingsresultaten och för spridning av kyrkans budskap. Lutherhjälpen har faktiskt spelat en väsentlig roll i församlingsmissionen, då människor fått förtroende för Lutherhjälpen och på det sättet kommit in i församlingsverksamhet.

“Lutherhjälpen” är en knepig och tung benämning, men under de gångna sextio åren har den slagit rot och blivit väl känd. Det ligger numera ett stort värde i det namnet. Något senare kom Lutherhjälpens emblem, jämlikarna, som uttrycker så mycket av solidaritet tvärs över hela jordklotet, ett ömsesidigt delande av de tillgångar som man på olika håll har, bildar genom de utsträckta armarna ett kors. Detta är en oerhört viktig symbol.

Låt utvecklingen gå vidare i samarbete med ombuden och inte på tvärs mot det som lutherhjälparna uppfattar som sin identitet! Låt namnet och begreppet Lutherhjälpen fortsätta främja det världsvida diakonala arbetet! Och låt lutherhjälpare få behålla det meningsfulla korstecknet – jämlikarna!

Göteborg den 11 juli 2007

Britta Olinder (ÖKA)